Häromdagen stod jag och gjorde en grov planering av vad vi skulle äta under veckan. En av rätterna skulle bli grillade kycklingklubbor och då berättade jag för barnen hur gott det är med nygrillad kyckling. Då hakar Gustaf på och säger: Mamma, min favoritmat är blodpudding med lingonsylt. Kan vi äta det? Vad gör man inte för sina barn?! Självklart ska vi ha det till middag idag!

Jag köpte hem Barnens blodpudding från Lithells som har lägre fetthalt och lägre energivärde än de flesta andra blodpuddingar på marknaden. Den är med andra ord hyffsat nyttig! Till blodpuddingen blev det skinka, hemkokt ligonsylt, keso och vitkålssallad. Riktigt gott tycker jag!

Lingonsylt, drygt 1 l sylt

1 kg lingon
2 dl vatten
500 g socker

Lägg rensade och sköljda bär i en gryta och häll på vatten. Koka bären 6-8 minuter, skumma om det behövs. Dra grytan från plattan och rör ner sockret, 1 dl i taget tills allt socker är löst. Ös upp sylten på rena varma burkar. Fyll ända upp och skruva omedelbart på lock.

Blodpudding. Smaka på ordet… Namnet lockar inte direkt till köp utan låter rent av ganska osmakligt i mina öron. Jag har en känsla av att det finns två läger – antingen avskyr man blodpudding eller så älskar man det.

Själv tillhör jag lägret som älskar blodpudding, mina barn likaså. Blodpudding är underskattad mat. Funkar perfekt till vardags. Gärna tillsammans med stekt bacon eller som idag med rökt lax, rökt skinka, hemgjord lingonsylt och grönsaker. Hade jag haft keso hemma hade jag gärna tagit en klick av det på sidan om.

Blodpudding kanske inte är den nyttigaste maten. Det är mycket dolt socker i blodpuddingen (den innehåller faktiskt lika mycket socker som cola) och fettkvalitén är inte den bästa (det finns dock både osötade och lightvarianter på marknaden). Men å andra sidan får du ett rejält tillskott av järn som är en viktig mineral för bland annat syresättning av blodet. Äter man det någon gång då och då (som jag tror de flesta blodpuddingätare gör) behöver man inte välja bort produkten pga dess sockerinnehåll. Tänk på att inte dricka mjölk till blodpuddingen då mjölken hämmar upptaget av järn!

Det verkar som om det finns två läger, antingen hatar man blodpudding eller så älskar man det. Sen finns det visserligen några velare som ligger någonstans mittemellan, dessa tycker att blodpudding är okej (är det inte typiskt svenskt att vara lite lagom?!).

Jag tillhör lägret som älskar blodpudding. Mina barn tillhör garanterat också den kategorin. Vi fick köttbullar och pasta över från igår och jag föreslog att vi kunde äta köttbullar och pasta till middag idag igen. Gustaf, som i vanliga fall är diskret när det kommer till mat och matönskemål, talade då om i bestämd ton för mig att mamma, du har lovat att vi ska få blodpudding och BACON och SYLT till middag idag, det vill jag ha, inte köttbullar! Självklart ska ni få det sa jag och båda barnen hoppade av glädje.

Köttbullarna åkte in i frysen och två glada barn och en glad vuxen åt med god aptit kvällens middag som alltså blev blodpudding, bacon, lingonsylt och grönsaker. MUMS!