Tisdagar innebär crawlkurs för mig. Åh, vad det är svårt. Jag och dottern har övat armtagen på land. Inte ens på land får jag till det. Jag har en sträng lärare som mest skrattar åt mina försök! Det ser så lätt och snyggt ut när Filippa gör, själv ser jag ut som en stel flodhäst. Men som en av Filippas simkompisars mamma sa till mig när jag beklagade mig inför henne – Jag har tränat totalt 4 (nu 5) gånger, Filippa har simmat sedan hon var 4 år. Övning ger färdighet, bara att bita ihop och INTE ge upp (vilket jag är inne på att jag ska göra…. pepp hitåt tack!).

Efter träningen är det skönt att komma hem till färdiglagad mat. Idag bjöd kocken (läs: jag själv) på enkel men god köttfärssås med spaghetti och grönsaker. Den perfekta efter-träningen-maten. Senare ikväll väntar semlor. Härliga tisdag!

Ett ord ni kommer höra och läsa flera gånger idag är SEMLA. Semla, hetvägg, fastlagsbulle, fettisdagsbulle. Traditionell semla, winersemla, chokladsemlor, med vanlijkräm, blandade… Kärt barn har många namn!

”Semla, stundom simla av tyskans semmel, forntyskans semala och latinets simila. Fint vetemjöl i form av en rund bulle, som förtäres (vanligen med ilagd mandelmassa) till mjölk, huvudsakligen endast under fastlagen.”

Jag har redan ätit två semlor och ett par bitar semmeltårta i år. Idag blir det en på jobbet och en hemma till kvällsfika. Jag älskar semlor!

Vi kunde inte vänta ända till fettisdagen som infaller 21 februari på vår första köpesemla. Idag föll vi för frestelsen och köpte en varsin (ska sanningen fram åt jag en köpesemla redan igår på jobbet men då köpte jag inte själv utan blev bjuden). Givetvis blev det favoritsemlan med mandelmassan utvispad i grädde från bageriet Sans Rival – mycket, mycket god!!!