I går söndag gick Tjejmilen av stapeln. Jag fick ju blodad tand av min snabba tid på Midnattsloppet och anmälde mig i sista sekund till Tjejmilen. Jag har varit lite småkrass den senaste veckan så kroppen kändes inte helt hundra inför loppet igår. Kände mig seg och ångrade mig lite grann att jag hade anmält mig. Men ge upp gör jag inte.

Jag hade med mig en rejäl hejarklack denna gång. Det var Mattias, barnen, svägerskan Maria och längs banan stod pappa och hejade! Den här gången stod jag i första startgruppen och det var bra. Det var lite trångt i början men sen kan jag inte skylla så mycket på trängsel, för det var det inte någon. Första två-tre kilometrarna kändes kanon men sen blev jag ganska trött. Jag är van att springa många backar upp och ner och då finns tid för återhämtning men Tjejmilen var helt flack så någon återhämtning fick man inte. Jag var nära att ge upp flera gånger för jag var så trött, men istället tog jag rygg på en tjej som det stod Team Marathon på och försökte hålla hennes takt och den taktiken funkade ganska bra. Sista kilometern kändes sååå lång och ville aldrig ta slut, men slutligen sprang jag över mållinjen.

Helt otroligt, jag sprang på 44:56!!! Kom på plats 187 av ca 26000 anmälda kvinnor! Inte illa av en 37-årig tvåbarnsmamma! Löpartalang, nej det är att ta i, men jag är i bra form helt enkelt (fast nu väntar en 3 v lång vistelse i härliga Thailand så formkurvan kommer börja peka neråt). Jag hade kunnat springa lite snabbare (kanske någon minut) om jag hade haft bättre koll på hur lång sträcka det var kvar till mål men jag var trött, det var jag!

I mål väntade familjen och picknick, mysigt! Nu får jag se om jag anmäler mig till fler lopp i år, tror inte det.