Det verkar som om det finns två läger, antingen hatar man blodpudding eller så älskar man det. Sen finns det visserligen några velare som ligger någonstans mittemellan, dessa tycker att blodpudding är okej (är det inte typiskt svenskt att vara lite lagom?!).

Jag tillhör lägret som älskar blodpudding. Mina barn tillhör garanterat också den kategorin. Vi fick köttbullar och pasta över från igår och jag föreslog att vi kunde äta köttbullar och pasta till middag idag igen. Gustaf, som i vanliga fall är diskret när det kommer till mat och matönskemål, talade då om i bestämd ton för mig att mamma, du har lovat att vi ska få blodpudding och BACON och SYLT till middag idag, det vill jag ha, inte köttbullar! Självklart ska ni få det sa jag och båda barnen hoppade av glädje.

Köttbullarna åkte in i frysen och två glada barn och en glad vuxen åt med god aptit kvällens middag som alltså blev blodpudding, bacon, lingonsylt och grönsaker. MUMS!